Europas skuldkris är en svår nöt att knäcka. Även om kurserna rusade efter FED:s ingripande förra veckan är det svårt att se någon större ljusning.

Börsen avancerade starkt i veckan och särskilt under onsdagen då samordnade insatser från en rad centralbanker gav ett rally på 5 procent. Frågan är förstås om detta är ett nytt oktoberrally – som snart suddas ut av nya bekymmer – eller början på en ordentlig vändning. Det är lika lätt att ställa frågan som svårt att ge ett vettigt svar. Men tvingas jag gissa så tror jag inte på någon vändning.

För det första noterar många kommentatorer att förra veckans insatser handlar om symtombekämpning och inte löser de stora problemen. Det rör sig om akuta insatser för att förhindra en bankkris i Europa. Från svensk horisont är det lätt att underskatta hur mycket problem banksektorn egentligen har ute i Europa. Vi hade det värre 2008-2009 med SEB och Swedbanks äventyr i Baltikum. Numera saknar våra banker meningsfull exponering mot de största oroshärdarna.  På kontinenten är det annorlunda. Med statsobligationer som bas för sin utlåning så svajar flera storbanker betänkligt. En följd blir att de får svårigheter att finansiera sig i dollar eftersom motparterna inte är så intresserade av Europabankernas säkerheter (såvida dessa inte är i form av tyska obligationer). Det som hände i veckan var att FED red ut till räddning genom att garantera billig dollarfinansiering. Myndigheterna hoppas att detta ska förhindra skräckscenariot att bankerna krymper sig i form genom att dra ned på utlåningen – något som riskerar att få stora negativa följder för hushåll och företag.

Går man efter erfarenheten så verkar dock bankkriser inte lösas med mindre än att bankerna – frivilligt eller under tvång – förbättrar sina finanser radikalt genom tillskott av eget kapital. Så var det i Sverige 2008-2009 då alla utom SHB tog in privata pengar i nyemissioner. Det var samma visa i början av 90-talet. Så var det i USA 2008 där regeringen tvingade på de amerikanska bankerna pengar ur krisfonden TARP. Men i Europa behandlas fortfarande bankerna med silkesvantarna. Kraven på hur stor andel eget kapital bankerna måste ha har förvisso höjts – men det är upp till dem själva hur de tuffare kraven uppfylls. Det öppnar för allehanda trixande med riskvikter, minskad utlåning till företag och omfattande dumping av statsobligationer. Inget av detta gynnar samhällsekonomin. Den milda behandlingen är kanhända inte så konstigt mot bakgrund av att spelare som Deutsche Bank har större tillgångar än Frankrikes BNP.

Om dollarinjektionen inte är lösningen för Eurokrisen, eller vändningen på börsen, vad kan då bli det? Lyssnar man på experterna så heter det att ECB måste agera en ”lender of the last resort” för att förtroendet ska återkomma. I praktiken vill man se att centralbanken på någon vis garanterar de statobligationer som nu är synnerligen svårsålda på marknaden, till exempel de italienska. ECB kan exempelvis lova att genom stödköp hålla räntenivån på italienska papper under ett visst gränsvärde långt under dagens ohållbara 7-8 procent. På så vis kan förtroendet för bankernas balansräkningar återfås samtidigt som de utsatta ekonomierna kan förnya sina lån till en rimlig kostnad. Skuldkrisens verkningar på realekonomin skulle mildras betydligt.

Detta är utan tvekan en ”lösning” som skulle falla börsen i smaken. Tyskarna är förstås inte överförtjusta eftersom den bygger på att de lånar sin trovärdighet till länder som i deras ögon inte förtjänat särskilt stor tilltro plus att inflationen kan sticka i väg om obligationsmarknaden testar ECB:s löfte om stödköp. Vi kan därför vänta oss att börsaktörerna letar tecken på att tyskarnas inställning mjuknar. Med tanke på hur kraftigt marknaderna steg på förra veckans centralbanksaktion så kan det bli fråga om stora uppställ i så fall.

Men läget är svårsynat och det talas nu allt oftare om riktigt radikala grepp som att eurozonen splittras. Med tanke på att problemet ligger i bristande konkurrenskraft inom stora delar av euroområdet bör man i alla händelser inte vänta sig några snabba lösningar. Så frågan är om man inte bör se kraftiga uppgångar som den förra veckan som ett ”bear-market-rally”.

Betyder det att man bör hålla sig borta från börsen? Det ligger nära till hands kanske, men frågan är om det finns några riktigt bra alternativ i nuläget. Man kan nu köpa kvalitetsbolag till direktavkastningsnivåer som står sig väldigt bra mot räntesparande. Det lockar. Särskilt med tanke på att det är väldigt svårt att tajma upp- och nedgångar på börsen bra.