Alltfler röster höjs för att det kinesiska tillväxtundret lever på lånad tid. Kanske är det så, kanske inte. På sikt är frågan hur länge en kommuniststat kan leva i fredlig samexistens med ett konsumtionssamhälle inom samma gränser.

Är Kinas investeringsfest – som just nu driver världsekonomin – på väg att gå mot sitt slut? Det är inte utan att man undrar när en ansedd ekonom som Paul Krugman skriver krönikor där han frågar sig om Kina är på väg att ”knäckas”. Det vore i så fall precis vad världsekonomin inte behöver nu - när Europa troligen går bakåt och USA hankar sig fram. Med en egen tillväxt på drygt 8 procent genererar Kina ensamt en femtedel av världsekonomins totala tillväxt 2012.

Det är egentligen inget nytt fenomen som Krugman pekade på i sin krönika i NY Times i december. Kinas tillväxt är obalanserad. Inte som man kanske tror genom att i första hand vara exportdriven. Nettoexporten har gett ett relativt modest bidrag på 1-3 procentenheter av tillväxten de senaste åren. Obalansen är snarare en väldigt hög investeringsnivå och en privat konsumtion som inte alls växt i samma takt.

Ett bevisföremål som ofta åberopas i sammanhanget är att privat konsumtion svarar för 75 procent av USA:s BNP, men bara 35 procent av Kinas (Sverige som egentligen inte är jämförbart ligger på 49 procent).  Investeringarna ligger däremot på 45 procent av Kinas BNP och byggsektorn svarar för en stor del av det. Det är så BNP ser ut när bubblor blir uppblåsta, säger Kinaskeptikerna och pekar på liknande statiskt från USA:s byggboom i mitten av 00-talet. Kineserna skulle alltså överinvestera i fastigheter och infrastruktur vilket till stor del gjorts genom ökad skuldsättning på lokal nivå.

Med den starka urbaniseringen i Kina, som nu ligger på samma nivå som USA gjorde 1920 och England 1850, känns det i och för sig inte fel att investera i stadsbyggnad. Även om investeringarna inte skulle matcha dagens efterfrågan, så lär de väl matcha morgondagens behov. Men det är klart att alla kineser som flyttar, eller säsongspendlar, till städer ska ju ha något att göra. Det håller ju inte att de mest ägnar sig åt att bygga hus åt ännu fler inflyttade arbetare som bygger hus åt ännu fler – allt för lånade pengar.
Många Kinaexperter verkar dock anse att även om den investeringsdrivna tillväxten inte är uthållig så lär den inte ta slut i år. Genom sina kreditåtstramningar sedan 2010 har Kina nu skaffat sig utrymme att driva på tillväxten på det västerländska viset ett tag framöver (det vill säga genom att trycka pengar.

Som inte det vore nog byts toppskiktet i Kommunistpartiet ut i höst vilket känns som en garanti för att inga otrevliga överraskningar tillåts. Det känns med andra ord inte som något överhängande fara med att äga aktier i bolag som försörjer den kinesiska investeringsdraken med basmetaller, entreprenadmaskiner med mera (som svenska verkstadsbolag). 

På längre sikt har däremot Krugman och andra skeptiker alldeles rätt i den meningen att varken export eller investeringar kan driva tillväxten för evigt. Det erkänner även kineserna. Det är avgörande att Kina lyckas byta till en tillväxtmodell som förlitar sig mer på konsumtion – vilket också är ett av målen i Kinas aktuella femårsplan. Så har också de flesta lyckade industrialiseringsprocesser fortlöpt. Sverige blev inte rikt på att sälja havre, sågade trävaror och på att bygga Göta Kanal för att nämna några viktiga tillväxtdrivare på 1800-talet. Det var snilleföretagen men ännu mer framväxten av en inhemsk konsumtionsmarknad som gjorde tricket (plus en hel del annat som ett utbildningssystem med rötter i 1600-talet).
 

Utmaningen för kommunistimperiet Kina är väl följande. Ökad konsumtion förutsätter högre och jämnare fördelade inkomster.  Men högre och jämnare fördelade inkomster tenderar gå hand i hand med förskjutningar i värderingarna hos befolkningen. Utbildade, framgångsrika och köpstarka undersåtar har en för diktaturer lätt besvärande egenhet att vilja bestämma mer själva. De kanske till och med tycker det är en bra idé att skaffa mer än ett barn…
 

Hur kommunistpartiet hantera en sådan utveckling är ett oskrivet blad.  Det blir troligen en viktig faktor inte bara för Kinas utveckling utan även för världsekonomin och för all del även den svenska börsen under kommande år.