Hittar man något som fungerar så finns ett enkelt recept på framgång – mer av samma. Så verkar ECB resonera och om de har rätt så kan börsuppgången mycket väl fortsätta. Men det är ett stort om.

Efter inledningen på 2012 önskar man nästan att det vore januari året runt. Börsen avancerade 7 procent under månaden vilket innebär att börsåret startat starkare än på mycket länge. Då är det lätt att vara optimist. Det var svårare i höstas, trots att aktier var billigare då, men en del bra saker har förstås hänt sedan dess också.  En stor förändring är att investerarna nu inte längre räknar med någon riktigt djup recession i Europa och definitivt inte med någon europeisk bankkris.

Vändningen kom i samband med att ECB i början av december annonserade sin ” julklapp” i form av superlån till kontinentens banker (så kallad long term refinancing operation). Totalt bjöds nästan 500 miljarder euro ut till banker i treåriga lån med 1 procents ränta. Som alla med bolån eller någon känsla för priset på pengar begriper så blev det erbjudandet något av en succé bland bankerna. Storbanker som Unicredit och Santander har lånat pengar billigt av ECB och i hög grad lånat dem vidare, dyrare, till skuldsatta länder som Italien och Spanien. Snacka om att detta måste ge feta räntemarginaler! I sina senaste försäljningar har Spanien och Italien betalat över 5 procent.

Det fina är att statsskuldsräntorna ändå pressats ned jämfört med i höstas vilket mildrat farhågorna för galopperande budgetsunderskott och en ny refinansieringskris senare i år. Detta var förstås också poängen bakom ECB:s manöver, då banken inte själv får låna ut pengar till medlemstaterna. För att EU:s skuldkris ska kunna redas ut måste räntemarknaden hållas glad. Måste även Italien och Spanien betala grekiska eller portugisiska räntenivåer så är det kört för euron som vi känner den.
Att bankerna bör må bättre tack vare ECB-pengarna är välkommet. Risken för att de ska dra ned utlåningen till ett minimun eller rentav gå under har minskat. Med andra ord ser det lite bättre ut i båda de oroshärdar som skickade ned aktiekurserna i källaren i höstas.

Parat med lite halvhygglig makrostatistik från USA – plus FED:s löfte om låga räntor till 2014 - har alltsammans bäddat för en bra börs i början på 2012. Visserligen har företagsrapporterna varit blandade. I USA lär vinstökningstakten nu vara på sin lägsta nivå sedan finanskrisen. På hemmaplan har vi läst en rad mindre övertygande rapporter från Sandvik, Scania och andra. Men nuvarande vinster är historia och börsen ser ett halvår framåt, minst. Den allmänna meningen tycks vara att vinsttillväxten ska göra comeback under andra halvåret.

Nu läser vi i Financial Times att ECB planerar en ny omgång superlån. Och visst finns logiken – det fungerade ju första gången så varför inte göra samma sak igen fast ännu lite mer. Tydligt är det på tapeten att nästa låneprogram ska omfatta 1000 miljarder euro men gissningarna är rätt vilda. Inga beslut verkar fattade och kanske har tyskarna vissa invändningar. Men givet vilken succé det hittills varit – särskilt jämfört med tidigare åtgärder – är det inte otroligt med nya billiga lån.

Slutsatsen för börsen? Ja, det borde vara mer av samma där också i så fall. Det vill säga uppgångar för bankaktier, råvaror och cykliska papper. Men säker är jag inte. Detta är krisbekämpning och ingen lösning på några problem. Det går fortfarande inte att utesluta att de kraftiga nedskärningarna av offentliga utgifter i stora Euroländer leder till något värre än den milda recession som nu ligger i korten.

I så fall är det svårt att se att de svenska börsbolagen verkligen mäktar med att öka vinsterna med 4 procent i år och 12-13 procent nästa, och då ska nog börsen ned eller i alla fall inte upp.
Väl aktier där man ser företagsspecifika skäl till att vinsterna ökar framöver och cykliska aktier om de är tillräckligt billiga (Volvo ja, Atlas, nej).